Unesco

Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet är ett gemensamt avtal mellan FN-organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco, och dess medlemsländer. Konventionen antogs av Unescos generalkonferens den 17 oktober 2003. Dess syfte är att främja bevarandet av det immateriella kulturarvet genom att öka medvetenheten om dess betydelse på lokal, nationell och internationell nivå i samarbete med samhällen, grupper och icke-statliga organisationer, samt att erbjuda internationellt samarbete och stöd. Konventionen ger en ram för att uppnå målen men lämnar också utrymme för nationella tolkningar och frihet att välja sättet för genomförandet.

I konventionen definieras det immateriella kulturarvet som ”sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskap och färdigheter – liksom tillhörande instrument, föremål, artefakter och kulturella miljöer – som samhällen, grupper och i vissa fall individer erkänner som en del av sitt kulturarv.” Konventionen erkänner också att de verktyg, föremål och kulturella miljöer som hör till dessa sedvänjor är en del av det immateriella kulturarvet.

Att skydda det immateriella kulturarvet handlar om att föra vidare kunskap, färdigheter och betydelser.”

Unesco antog konventionen 2003, men som fenomen är det immateriella kulturarvet lika gammalt som mänskligheten. Dess uttrycksformer kan exempelvis vara muntliga traditioner, scenkonst, sociala sedvänjor, riter och festligheter eller kunskap, färdigheter och praxis kopplade till naturen och universum.

Det immateriella kulturarvet bevaras och överförs levande och föränderligt från generation till generation. Enligt Unesco kan ett sådant kulturarv främja interkulturell dialog och stärka respekten för olika sätt att leva.

Att förstå det immateriella kulturarvet är särskilt viktigt för att underlätta samlevnad mellan olika minoriteter och majoritetsbefolkningen samt för att bevara kulturell mångfald.

För närvarande finns det 788 objekt från 150 länder i listorna över mänsklighetens immateriella kulturarv.